Förtäras + Scoville
Små förfinade vita lögner är min specialitet. Jag kan få alla runt omkring mig tro på vad som helst. Jag vet sanningen. Och jag får leva med sanningen.
Jag kan övertala mig att skolka, undvika ansvar. Jag kan få mig se ut som en som har koll, även fast det tillslut kommer fram att jag inte har det. Jag kan få mig hata mitt liv, men ännu viktigare; hata mig själv.
Jag kan göra allt det här för jag låter mig göra det. Det är jag som låter mig höras. Det är mitt fel. Allt är mitt fel.
Jag är så full av bullshit. Jag är så naiv. Jag vill tro att allting göms bakom den fasad jag visar. Sanningen finns hos mig och ingen borde se men jag måste visa.
För annars tror jag att jag kommer slutligen förtäras och dö.
Scoville
Han försökte imponera med att förklara hur manlig han är. Ätit något med 1 000 000 scoville och inte brytt sig. Tatuerat kroppen fylld med tuffa döskallar. Aldrig raka av sig skägget, för det gjorde honom till pojke.
Han försökte imponera över hans ömma sida, som verkligen inte gjorde honom mindre manlig. Erkände att han aldrig pratat med en tjej som henne. Aldrig vågat öppna upp sig på det sättet. För hon var så jävla skön att prata med.
Han försökte visa att han inte redan var förälskad i henne. För han visste ju att hon inte kände något för honom. Ändå lät han henne sova hos honom, äta hans mat.
Han försökte visa att han inte tog illa upp när det tog slut. Men egentligen visste hon att han var ett barn i en vuxen kropp.
Och hon ville inte leka hobbypsykolog.
