Pudendum Muliebre
Efter läst Sofia Rapp Johanssons "Silverfisken" skrev jag poesi.
***
Ett kryp
Det är vad hon är
Det är vad hon föreställer sig
Liten skitig obefintlig
Först grät hon
Skrek ylade gnydde
Sedan tystnade hon
Bet ihop blundade
Någon gång tappade hon sig själv
Så mycket att hon inte längre fantiserar
Hon kan inte längre låstas
Vara ett lejon
En elefant
En blåval
En prinsessa
En pirat
Fri
Ett kryp
Det är det enda hon kan se sig som
Liten skitig obetydlig
Onödig
Hennes armar är bundna
Hennes ben
Krypet beordrar henne
Krypet bebor henne
Hon är utan makt
Ett barn
Inte längre en tom canvas
Nersmutsad
av dem