#BrinnFörJosefin
Politiskt diktskrivande.
***
Fötterna i den gotländska myllan.
Jävla schyst donna
Jag är en kvinna och inget jävla skjut
Hennes skratt kunde flytta städer
Älska mig för den jag är
Allt började med att Adam sa att Eva bet.
Det var hon och inte jag!
Han kastar in henne i en vägg
Det kändes, att nu gick jag sönder.
Hon drog med sig min lust till att leva
Hon reste sig. Men allt blev tyst.
Ingen sa: jag också.
Om det finns någon mening med någonting måste den här berättelsen ut
Jag lovar dig min hämnd, den kommer bli ljuv.
Jag ska tänka ut något raffinerat åt dig, just dig.
Hon tappade sitt hår, sin självkänsla och
sin självklarhet inför livet.
Hon bytte kotorna till titan
Skars upp om och om igen
Hjälp mig leva, svara om du hör.
Om du letar, finns jag här.
Smärta och morfin
På scenen stod hon stolt och rakryggad
En diamantkrona på huvudet
Där håret fallit av
En sidenmorgonrock över en negligé
Hunden skällde och jag vaknade. Då låg hon där, död.
Min syster hann inte.
Hon hann inte förklara varför man inte går efter första slaget.
Människan är ju också död och kan inte höras.
Nu ringer det för henne i Visbys domkyrka och
jag hoppas det finns en orkester i himlen.
Hörs hon?