Sommarstugan
Skräckskrivande. Fortsättning följer...
***
Grusvägen följde markens ojämnheter. Jag körde långsamt. Solen var på väg ner. Skogen runt omkring slängde långa skuggor på vägen. Min åksjuka katt satt i sin bur på passagerarsätet och jamade oroligt.
”Såja, vi är snart framme”, sa jag.
Jag tryckte på gasen över sista kullen. Framför mig låg stugorna avstängda och mörka. I slutet av maj var det tomt i området. Familjens sommarstuga låg vid en liten åker. Grusvägen gick hela vägen runt och skapade en hyfsad kvadrat. Jag åkte till höger om åkern. Där låg Gunnarssons stuga. En röd träkåk, med stora fönster. På motsatt sida låg Tanja och hennes mans gula stuga. I det övre högra hörnet av åkern låg gubben Kjells stuga. Den var röd också, men väder och vind hade gett den en brunaktig färg. Det som skulle bli mitt hem kommande tre veckor låg mitt emellan Tanja och Kjell.
Jag parkerade bilen på gräsmattan. Katten jamade fortfarande. Hon grävde i plastlådan med klorna. Jag lyfte ut buren och min packning och gick upp mot stugan. Sommarstugan var egentligen fyra stugor utplacerade runt om Storstugan. Uppe på det lilla berget, låg Toppstugan, bakom Storstugan låg lillstugan och intill grusvägen låg Solstugan. Alla var nymålade i mörkbrunt, med vita knutar och vita fönsterkarmar.
På altanen till Storstugan ställde jag mina grejer och tog fram nyckeln. Med lite kraft fick jag upp dörren och slogs av en instängd lukt.
”Här får vi vädra”, sa jag mest till mig själv men också till katten medan jag öppnade för henne. Hon tog två försiktiga steg ut innan hon spurtade iväg. Jag log för mig själv. Hon älskade att vara här ute.
Jag började fixa iordning. Eftersom det varit avstängt hela vintern behövde jag sätta på elen för alla husen och vrida igång vattnet. Proppskåpet satt ovanför hatthyllan. Jag bestämde mig för att bara sätta på elen i de hus jag skulle använda. Toppstugan och Storstugan. Brummandet från kylen kom igång och jag kunde äntligen tända i köket.
Storstugan var byggd på 70-talet och inredningen skrek hippie. Gula tapeter med bruna blommor. Köket var nästintill förfallet och planer smeds på att renovera det. Det fanns en kyl och en frys, en spis med ugn och en diskho. Jag skulle sakna diskmaskin.
Jag tände lampan som satt utanpå huset. Jag gick ner för trappen och lyfte undan det vita trägallret som stod mellan huset och marken. Jag satte mig på knä och tittade in under huset. Det var för mörkt för att jag skulle se någonting. Jag fiskade fram mobilen. Ljuset från skärmen bländade mig.
Någonting skramlade till i bråtet under huset. Jag ryckte till och tittade upp, men allt mörkerseende jag haft var borta. Jag fick igång lampan på telefonen och lös där jag tyckt ljudet kommit ifrån. Där låg bara gamla utemöbler och insparkade fotbollar och mängder av plankor. Jag skakade av mig känslan och lös mot röret där vattenspärren satt. Den satt en liten bit in och jag fick krypa på alla fyra för att nå det lilla blå handtaget. Det familjära pysande ljudet när jag drog i spaken försäkrade mig om att vattnet kommit igång.
Det skramlade ljudet fick mig att rycka till och slå huvudet i husets undersida. Igen lös jag åt hållet, men det var lika tomt som innan. Jag lös runt i bråtet. Två stora ögon blänkte i ljuset. Jag flämtade till och kröp snabbt ut. Jag satt på gräset utanför och lös in under huset. Skramlandet kom närmre. Jag såg något röra sig och plötsligt hoppade katten ut.
”Jävla katt! Du skrämde skiten ur mig.”