Zoo
Jag vet inte varför jag skrev den här.
***
Jag kliade mig på armen tills vita streck från naglarna syntes, men inte så mycket att huden gick sönder. Jag visste vad som skulle hända om jag skadade mig själv för mycket. Det var inte längesedan en annan kvinna blivit bortförd av den anledningen. Jag låg i sängen och tittade upp mot taket. Lampan bländade mig men jag stirrade in i ljuset länge. Ljudet från alarmet började svagt, men byggdes upp till högsta volym på några sekunder. Jag satte mig upp i sängen.
Klockan på väggen visade 07:00. Jag reste mig och klädde mig för dagen. Grå mjukisbyxor, grå t-shirt, grå strumpor, grått, grått, grått. Jag ställde mig redo vid väggen. Händerna i huvudhöjd och en meter mellan fötterna. Det tog inte lång tid innan rasslandet i låset fick mig att rycka till. Jag fördes ut till rummet med glasväggar. Utspritt i rummet stod soffor, stolar och bord. Det fanns spel, tidningar och böcker. Allting var minst tio år äldre än mig själv. Tio år äldre än allting.
Mina handbojor blev avslitna och jag satte mig vid ett av borden. Tre andra kvinnor befann sig i rummet med mig. Alla med likadana kläder, och likadana ansiktsuttryck. Jag sträckte mig fram och tog en tidning från högen. Det var en skvallerblaska. Jag vek upp första sidan och tittade på artiklarna och bilderna. Allting kändes långt bort, alla människor som blev förnedrade eller prisade i blaskan.
Ljuden utanför glasväggarna fick mig att se upp. Första gruppen var en skolklass, och deras ankomst ekade i rummet. Jag iakttog ungarna en stund. Små brunhåriga och svarthåriga små väsen med stora blinkande ögon som stirrade på mig med förundran. De andra kvinnorna i rummet drog sig antingen närmre eller längre bort från glaset. En av oss pressade handen emot fönstret, precis framför en unge. Han hoppade och tjöt när han blivit utvald, det var en skräckförtjust blandning i hans yl. Jag återfann min tidning.
Dagen gick långsamt. Klockan 12:00 fick vi varsin skål med mat. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var, men det liknade havregrynsgröt. Kladdigt, kornigt och smaklöst. Klockan 16:00 fick vi gå utomhus. Det var obligatoriskt, även om regnet öste ner. Klockan 19:00 blev vi eskorterade tillbaka till våra rum. Jag satte mig på sängen och stirrade på dörren. Jag hade försökt hålla reda på dagarna sedan sist, och jag misstänkte att snart skulle knackningen komma. 19:15 gav jag upp min duell med dörren och la mig ner. Jag blundade. Knack, knack, knack. Jag flög upp. Redan rann en svettdroppe ner för min kind och halsen tjocknade. Jag ställde mig mot väggen. Mina händer darrade när jag lyfte dem. Jag kunde höra pulsen som ekade i rummet.
Jag förs till ett annat rum. Denna gången med tre vita väggar, en fönstervägg och två dörrar. Jag går igenom den ena. Jag får ligga på en säng. Armarna spänns fast ovanför huvudet och benen blir utsträckta. Jag ligger där som ett stort, naket X. Sedan väntar jag.
Den andra dörren öppnas och in kommer en man. Han släpps fri. Jag hör hur han frustar. Kanske har han bråkat. Dörren stängs och jag blundar. Mannen klättrar upp på mig. Jag försökte slappna av. Jag önskade att jag skulle bli gravid. Då slapp jag ritualen ett tag. Jag hade fött fyra barn. Tre söner och en dotter. Var de blev av dem vet jag inte. Jag önskade jag skulle bli gravid.
Mannen klättrade av mig. Han ställde sig mot väggen. Jag låg kvar. Jag vågade öppna ögonen och kika på hans ryggtavla. Stor och muskulös, ärrad av bitmärken, rivsår och piskor. Jag lät blicken vandra mot taket, men två stora blåa ögonen fångade mig. Mannen hade vänt på huvudet och stirrade rakt på mig. Jag log, och han snodde snabbt tillbaka huvudet mot väggen. Jag blundade igen.
Jag fick ligga kvar i sängen några minuter till. Sädet skulle ta sig.