elviraingeborg

Jag måste skriva av min kärlek vissa mycket speciella personer… Här är till de personer som inte vill klarar av att stå ut med mig, tydligen.

Ni personer som hittar på ursäkter och låstas som om jag inte riktigt finns, bara då vi faktiskt ser varandra på riktigt och då ni måste älska mig mer än era egna föräldrar, det är så underbart! Jag älskar att vi har denna relation, den betyder så mycket för mig. Jag älskar när ni trycker upp i mitt ansikte att ni träffas bara ni, utan mig, och sedan inte låstas om det heller. Det gör mig så lycklig! Jag tvekar ofta på om jag ens vill vara vän med er men när ni gör så här känner jag en sådan dragningskraft till er att jag inte kan låta bli att bara helt enkelt älska er av hela mitt hjärta. Du, som skriver till mig efter kanske med ett halvårs tystnad endast när du vill veta om ett enda specifikt ämne – du vet vilket det är älskling – det får mig att känna mig så speciell och att vår relation betyder mycket för dig också! Du som med andra är en person och själv med mig en helt annan, åh vad jag älskar det. Du som tror du är sötare än socker men faktiskt bara är en plåga, dig gillar jag ändå mest. Sen har vi dig som jag verkligen trodde så mycket mer om och har ofta undrat om jag ens orkar hålla vår sköra kontakt, när du visar dina falskheter då vet jag, det är du och jag för alltid.

Tack så mycket för att ni finns för mig, jag skulle aldrig blivit mig själv om det inte vore för er. Jag kan inte ens sätta ord på hur enormt tacksam jag är att jag inte är som ni för ni är i själva verket de relationer jag ångrar mest, de relationer jag blir förbannad på samtidigt som jag blir lättad att den inte heller betyder något för er vilket betyder att jag aldrig mer behöver stå ut en lång, tråkig, lam och förbannat irriterande kväll med er igen! Tack.